Började på fredagkvällen i Hjalmar Bergman teatern och fick se en helt otrolig dansföreställning av Kompani Raande-Vo. Det var mitt livs första dansföreställning och, som jag sa till Lena Josefsson (ledare och koreograf för Raande-Vo), jag lär ju bli besviken på nästa dansföreställning jag ser: Raande-Vo är helt enkelt helt otroliga. Än en gång gladde jag mig åt att vi från och med nästa år satsar 700 000 kronor per år för att danskompaniet ska kunna etablera sin verksamhet i Vivalla. Det handlar om en danstrupp av yttersta världsklass som vi – förhoppningsvis – kommer att kunna se repetera i Vivalla nästa år. Nu återstår att se till att statens kulturråd och att landstinget också bidrar med pengar. Annars kan hela projektet falla.
Efter dansföreställningen på fredagskvällen gick jag till Konserthuset där jag fick följa alla framträdanden på Stora scenen. Jag fick äran att presentera såväl Svenska Kammarorkestern, gruppen Coy och båda årets Talangen-vinnare. Dessutom dansare och musiker från Kulturskolan och från estetprogrammet på Risbergska. Hela kvällen var det fullt i hela Konserthuset och Örebros kulturliv visade verkligen upp både bredd och spets (visst hade det varit kul med User och Millencolin också… de senare avslutade just sin Europa-turné med två spelningar i Tyskland och en i Göteborg i helgen).
På lördagen var det Slottet som gällde där Bokmässan pågick. Jag hade glädjen att få dela ut hederspriset till Hjalmar Bergmans minne till Monica Wahlgren som startade och etablerade Bokmässan på Örebro slott. En fantastisk entreprenör med ett till synes outsinligt engagemang. Till min stora glädje lyckades vi verkligen överraska henne – hon blev faktiskt riktigt rörd över att få detta pris: kanske det finaste kulturpriset man kan få i Örebro.
I övrigt hann jag läsa alldeles för lite i Nick Hornbys ”Fallhöjd” men jag och Karin lyckades i alla fall se två riktigt bra filmer under helgen: Älskade hundar (rätt rå och realistisk – och mycket bra) och en både vacker och gripande kinesisk film om en ung man som återvänder till sin hemby tio år efter att han gav sig iväg till universitetet (helt utan flygande krigare… men dessvärre även utan en titel i min hjärna just nu…).
Gratis buss är inte infört ännu
Idag kommenterar media självklart gårdagens debatt i Kommunfullmäktige om budgeten. Den budget som vi socialdemokrater presenterat tillsammans med (v) och (mp) antogs, men som många noterat var vi sossar inte helnöjda med allting. Jag är särskilt missnöjd med två delar i budgeten: gratis bussar på kvällarna och idén om att vi ska halvera avgiften på kulturskolan. Dessa förslag är slösaktiga och tar bort pengar från områden som vi istället borde utveckla – vi borde satsa på högre kvalitet och bättre verksamhet istället för att göra det billigare att åka buss/gå på kulturskolan. Men. Besluten om avgifter och taxor i såväl kollektivtrafiken och i kulturskolan ska upp till Kommunfullmäktige för separata beslut, det är fullmäktige som beslutar om avgifterna. Och än så länge vet vi inte exakt hur de där förslagen ska utformas. Man ska ju inte gråta innan mjölken är utspilld!
Snuskiga julbord?
Idag (17/11) berättar NA att miljökontoret gör en specialgranskning av krogarnas julbord även i år. Under december ska 10-15 restauranger besökas eftersom julborden innehåller särskilda risker (mat som står framme länge, många som ”petar” i maten och så vidare).
Resultatet av undersökningen blir dock inte klart förrän efter julbordssäsongen. Det är i och för sig inte så konstigt – det krävs självklart lite tid för att analysera resultaten och sammanställa rapporterna. Miljökontorets kontroller är alltså bra och de gör så gott de kan just när det gäller julborden. Men det finns faktiskt ett sätt för att vi som konsumenter ska kunna välja att gå till krogar som sköter hygienen – och välja bort dem som missköter sig. Vi skulle kunna starta en märkning av krogar som sköter både hygien och egenkontroll.
När miljökontoret kontrollerar hur restaurangerna sköter mathanteringen kollar de grovt förenklat två saker: om maten som serveras är okej (genom provtagning) och om restaurangen har ett system för egenkontroll – så att de själva gör vad de kan för att hålla maten fräsch. Systemen för egenkontroll är kanske det viktigaste, eftersom de visar om krogen sköter ”vardagshygienen”. En restaurang som slarvar med vardagshygienen slarvar förmodligen lättare/oftare när det gäller exempelvis julbordet.
Idag är det nämligen alldeles för krångligt att ta reda på hur krogarna sköter hygienen. Sedan många år har Danmark ett system med tydlig märkning av krogarna: de måste sätta ett märke som visar hur de klarat kontrollen på väl synlig plats. En statlig utredare har föreslagit detta system även i Sverige och på sikt kommer det säkert att införas. Under tiden har jag föreslagit att vi i Örebro ska införa en frivillig märkning (liksom Stockholm redan gjort). En frivillig märkning innebär förmodligen att de som missköter sig inte sätter upp något klistermärke – men då kan ju vi konsumenter välja att gå till den som sätter upp märket och bevisligen sköter sig.
Jag har diskuterat detta med ägarna till restaurang Pacos (här kan du läsa mer om det), som jobbat mycket aktivt med egenkontrollen (och som oförskyllt råkade ut för misstankar sedan en krog med liknande namn misskött sig). Vi kommer inom kort att ta fram en märkning – som krogar som vill får börja använda. Så till nästa år kanske man kan känna sig lite säkrare när man går ut och äter julbord…
Mer om detta ämne kan du läsa här
Inte bara ”klassisk kultur”
Under Kommunfullmäktiges diskussion om budgeten, under rubriken om Programnämnd Tillväxt och utveckling fick jag ordet och pratade om kulturpolitiken i Örebro. Ungefär så här sa jag:
”Njutbar.” är rubriken i Örebros marknadsföringsfolder, ”Örebro, där vägar och människor möts”. Texten lyder: ”Själen måste också få näring. Någon gång måste man tillåta sig att fly bort för en stund. Låta sig uppfyllas av de sköna konster som skapats av andra. Så sjunk ner i en mjuk fåtölj och låt ljuvliga toner skölja över dig. Uppslukas av konst eller engagerade teaterföreställningar. Botanisera i kulturutbudet.”
En trevlig beskrivning av kulturens roll. Tråkigt att det uppslaget bara handlar om Svenska Kammarorkestern, Länsteatern och Örebro läns museum… På sidan innan tas dock annat upp: Millencolin (sannolikt Örebros största musikexport någonsin), olika musikkonserter, Hjalmar-revyer, fotboll och annat. Detta uppslag har rubriken ”underhållande”.
Detta är ett, av flera, exempel som visar att det i alltför stor utsträckning är traditionerna som styr vilken kultur vi pratar om, vilken vi ”ser” och vilken vi uppmuntrar. Men steg för steg har vi ändrat traditionerna:
– Vi har bytt perspektiv från att mest prata om vuxnas kultur till att lägga tyngden på barn och ungdomars kultur, eftersom de vuxna kan betala för sin kulturkonsumtion och för att kultur för barn och unga är en viktig del i fostran och bildning av kommande generationer.
– Vi har bytt perspektiv från ”så har vi alltid gjort” till ”vi vill pröva något nytt!”.
– Vi har bytt perspektiv från ”vi brukar få pengar” till att fråga ”vad vill ni utveckla? Och hur når ni nya grupper?”
Vi har mycket kvar att göra, men steg för steg har vi bytt perspektiv och ändrat inriktning. Vi har gjort mycket:
– Vi införde Ung Peng, som gör det möjligt för unga örebroare att snabbt och enkelt få små bidrag till arrangemang och annat de vill genomföra. Vi har redan ökat summan och vi kommer att anslå mer pengar för 2006 än vi gjorde när vi införde bidraget. Detta bidrag har redan möjliggjort till otroligt mycket spännande och intressanta arrangemang.
– Nästa år skapar vi, efter många och långa diskussioner, ett ”ungdomens hus” som kan bli en mötesplats för nöjen och kultur, för både unga och äldre. Där kommer vi att skapa fler scener för konserter och liknande och där kommer olika verksamheter att kunna samlas och bidra till ömsesidig utveckling.
– Mer kultur i skolan, på fritidsgårdarna och i de största stadsdelarna. Kultur är inte bara något som man tar del av i en skön fåtölj – det är en del av vardagen och ett viktigt redskap för ökad rättvisa, ökad delaktighet och för att exempelvis åstadkomma en bättre skola.
Vi har mycket att göra – och vi har gjort mycket. Steg för steg har vi förändrat inriktningen för kulturpolitiken i Örebro – i linje med det kulturpolitiska programmet som Kommunfullmäktige har antagit. Vi tar små och stora steg för att stödja, uppmuntra och uppmärksamma unga kulturutövare. Många av dessa förslag finns i majoritetens förslag till budget: bifall till Kommunstyrelsens förslag.
Tydliga alternativ i budgetdebatten
Precis före lunch fick jag ordet i Kommunfullmäktiges debatt om budget för 2006, under rubriken ”välfärdens grunder”. Jag sa ungefär så här:
1. Vi vill skapa ett Örebro för alla, och vi inser att det finns mycket kvar att göra. Vi är inte nöjda, men i budgeten för 2006 pekar vi ut stora och små insatser mot utanförskap, arbetslöshet och orättvisor.
2. Men samarbete är inte lätt – alla vet att vi inte är överens om allt i majoriteten. Och även om jag tycker att det är en dålig idé att exempelvis sänka avgifterna i kulturskolan och att ha nolltaxa på bussarna på kvällarna så är det små frågor jämfört med de grundläggande frågorna om välfärdssamhället.
3. Och där är den ”borgerliga alliansen” -lyckligtvis – inte överens. Jag tror nämligen inte att (kd), (c) och (fp) håller med moderaterna i deras rätt extrema politiska förslag. Låt mig ta tre förslag:
– skolpengen. Även om ”de nya moderaterna” för någon månad sedan sa att de inte vill ha en ”ren skolpeng” så är förslaget i budgeten att det ska införas en skolpeng som innebär att varje elev får kosta lika mycket. Jag vet att de andra borgerliga partierna inte vill ha ett sådant system. Men moderaterna nämner inget om resursfördelning, förutom att de vill ha en skolpeng.
– äldrepengen. På samma sätt är det här, moderaterna skriver inget om den enskildes behov – de vill ha en ”äldrepeng” så att var och en ska välja vart man ska få vård: men vem vill vårda den som kostar mest?
– skatten. Visst kan det bli aktuellt att sänka skatten – men är det någon mer än moderaterna som under nästa mandatperiod tror att det är möjligt/önskvärt att sänka skatten. Moderaterna vill – men det tror jag inte att de andra borgerliga partierna vill. Och hur ska det gå till: vad ska tas bort? Och hur ska man exempelvis ha råd med alla de förslag som de andra borgerliga partierna föreslår; exempelvis centerns förslag om gratis frukost i skola och förskola.
4. Låt oss värna den gemensamma grunden: Solidaritet betyder något på riktigt – det är inte bara ett ord. Rättvisa är ett övergripande mål – vi har klyftor och orättvisor vi måste arbeta med att minska.
5. Vi ska skapa ett Örebro för alla – och då måste vi samlas kring den grundläggande välfärden och utgå från den. Kring det är många överens, där går inte skillnaden mellan opposition och majoritet – där är nog moderaterna ganska ensamma. Låt oss samlas kring de riktigt viktiga frågorna: ett välfärdssamhälle för alla.
Ungefär så sa jag. Efter lunch fortsätter debatten.
Budgetdebatt i Kommunfullmäktige
Onsdag 16/11 kl 11.30
För tillfället diskuterar vi arbetslöshet, näringsklimat och företagande. Till stor del blir detta en debatt om frågor som man är överens om: i huvudsak brukar vi nämligen sträva efter bred samling när det gäller näringsklimat och företagande. ”Den borgerliga aliansen” avviker genomgående när det gäller satsningarna för att fler ska få jobb – de tror helt enkelt inte på gemensamma satsningar för att skapa förutsättningar för nya jobb. När det gäller näringslivsfrågor och företagsbemötande brukar vi dock oftast vara överens. Elisabeth Svantesson lyckades alldeles nyss tala i tre minuter (med massor av klyschor och paroller) och avsluta med att påstå att det ”inte behövs fler paroller – nu krävs handling”. Delvis har hon självklart rätt, men man kan fundera på hur Örebro skulle sett ut idag om den ”borgerliga alliansen” fått styra de senaste åren:
– Johnson Pump hade förmodligen inte kunnat expandera och satsa i Örebro eftersom de inte kunnat få de lokaler de behövde.
– Transportstaden hade inte varit lika utbyggd – för kommunala satsningar på detta hade stoppats.
– Conventum hade (kanske) funnits men utan förutsättningar att etableras – Staffan Werme (fp) har nämligen alltid angripit Conventum-satsningen.
Det finns gott om andra liknande förslag, men dessvärre kommer jag inte ihåg fler just nu. Det skulle för övrigt förmodligen inte heller bli någon mässhall i city, nära Conventum – för det är Werme tveksam till (eller har han ändrat sig nu?)
Nu har vi gett oss in på området om ”välfärdens grunder” och snart ska jag ge mig upp i talarstolen.
Onsdag 16/11 kl 10.30
Idag pågår Kommunfullmäktiges möte hela dagen, från 9 imorse till 21 ikväll. Vi diskuterar, och beslutar, om budgeten och sedan en dryg timme lyssnar vi på de ledande partiföreträdarnas redogörelser för respektive politiska parti. Det är på ett sätt tydligt: skillnaderna mellan partierna blir tydliga och särskilt moderaterna utmärker sig med sin rätt extrema politiska syn på samhället. På ett annat sätt är det självklart inte så överraskande: det mesta har man hört förr.
Hittills skojigast: Inger Högström Westerling från moderaterna som påstod att vänsterpartiet är tillväxtfientligt. Att en del vänsterpartister är tillväxtfientliga är visserligen helt sant, men hennes ”bevis” för detta var att Murad Artin (vänsterpartiets ledande företrädare) hade argumenterat emot finanshajar, aktieklippare och andra som skor sig på andra… Om det är tillväxtfientligt att vara mot finanshajar och aktieklippare som skor sig på andra så är nog jag också tillväxtfientlig… Jag tror på växande, ansvarstagande företag – inte på spekulationsekonomi och fläskkotlettskammande finanshajar.
Bästa överraskningen: Gunhild Wallin (c): ”Vi kommer alltid att motsätta oss privatiseringar och konkurrensutsättningar” (istället argumenterade hon – klokt – för föreningar, församlingar och kooperativ som driver välfärdstjänster).
Politiker SKA berätta vad de tycker
Igår berättade NA om att kommunalrådet Jonas Karlsson inte tycker att det är bra med gratis bussar i Örebro. Det var bra att Jonas uttalade sig så tydligt (läs hans text här) men idag får han kritik för detta. Detta har han också skrivit om på sin blogg, och jag kan bara instämma i det han skriver: Vi tvingas acceptera det som blivit resultatet av de hårda förhandlingarna men om man inte gillar beslutet måste man kunna berätta vad man tycker i alla fall. Man kan inte försvara ett beslut man inte håller med om (däremot ska man berätta om vad som gäller, och – till en viss gräns – vara lojal mot fattade beslut). Jag tror att örebroarna är kloka nog att förstå detta och acceptera att vi som politiker säger vad vi tycker – samtidigt som vi är beredda att samarbeta med andra partier för att skapa ett stabilt styre av Örebro. Sedan får vi väl hoppas att alla inser att beslutet är dåligt så småningom – om inte annat när vi prövat… (läs mer om detta här)
En allvarlig synd att raka sig?
Idag skriver Jonas Gardell i Dagens Nyheter om hets mot homosexuella. Hans artikel är (givetvis) bra skriven, men dessutom tankeväckande.
Frågan om homofobi och hets mot homosexuella har ju dessvärre blivit extra aktuell den senaste veckan. Dels i samband med pastor Åke Greens hatpredikan mot homosexuella som nu är uppe för prövning i Högsta Domstolen. Dels efter att ett antal konservativa präster i svenska kyrkan har bestämt sig för att det inte är så politiskt korrekt att prata om deras motstånd mot kvinnliga präster så därför har de nu valt ut homosexuella som sin nya målgrupp. De vägrar välsigna homosexuella och har startat ett upprop mot det beslut som fattats demokratiskt av Svenska Kyrkan. Om detta upprop har det skrivits mycket, men i grunden är det enkelt: om de inte kan följa de beslut som fattats i demokratisk ordning får de väl leta efter ett nytt jobb. (Yngve Kallins upprop mot homosexuella finns här. Ett upprop mot deras homofobi finns här.)
Men i grunden handlar frågan också om bokstavstolkningar av bibeln och andra skrifter. Det råder givetvis delade meningar om när bibeln skrevs, men alla kan nog vara överens om att texten skapades i ett helt annat samhälle än det vi lever i idag. Och eftersom homofob-prästernas tyngsta argument mot välsignelse av homosexuella är att det inte står i bibeln måste man rimligen, precis som Jonas Gardell gör i DN idag, fråga dem om allt annat i bibeln stämmer. I ett avsnitt av Vita Huset sågar president Bartlett en extremkonservativ radiopratare (scenen är definitivt ett av världshistoriens största tv-ögonblick) genom att citera bibelstycken som känns, hmm, en aning gammalmodiga. Det är stor underhållning av ett verkligt allvarligt ämne. Några exempel:
* I andra Mosebok (21:/) skrivs om priset för att sälja sin dotter.
* Enligt tredje Mosebok 24:44 får man äga både manliga och kvinnliga slavar så länge de är köpta från ett grannland.
* Andra Mosebok 35:2 slår fast att man har rätt att dräpa dem som arbetar på sabbaten.
Enligt tredje mosebok är det en styggelse att äta skaldjur (11:10)
* I Tredje Mosebok 21:20 står att man inte får närma sig guds altare om man ser dåligt.
* Enligt tredje mosebok 19:27 är det en synd att klippa håret på sidorna och raka skägget i kanterna.
* Tredje Mosebok 19:19: du får inte plantera olika grödor på samma jord.
Och så vidare. Och så vidare.
”Millencolin Music Prize”
På Kultur- och medborgarnämnden idag gav vi tjänstemännen i uppdrag att utreda frågan om ett ”Millencolin Music Prize” i Örebro.
På en knapp sida har vi i majoriteten (s, v, mp) försökt formulera våra tankar bakom detta pris:
”Örebro är inte tillräckligt duktiga på att lyfta fram framgångsrika artister, exempelvis Millencolin (som ju skryter ohämmat om Örebro – stadsvapnet pryder backdropen på scen och någon av dem har stadsvapnet intatuerat). Kanske borde vi därför visa att vi är stolta genom att instifta ett pris (en liten summa pengar och någon slags minnesgåva) som ges till en artist eller liknande som pratar väl om Örebro i musiklivet. Kanske kan priset också bestå av något konkret som underlättar för den utvalda gruppen/personen att gå vidare i utvecklingen.
Priset ska vara en uppmuntran för verksamhet som bidrar till bra marknadsföring av Örebro och fungera som ett ”gå vidare i utvecklingen-pris”, med pengar eller konkreta möjligheter som annars inte skulle uppenbaras för vederbörande. Vinnaren kunde utses genom omröstning (på orebro.se eller liknande) efter att ett antal kandidater nominerats på något sätt. Man kan tänka sig att priset förklaras ungefär så här: ”XX-priset delas årligen ut till en person eller grupp som bidragit till en god marknadsföring av Örebro genom sin musikverksamhet. Artister, arrangörer, producenter och andra som arbetar i och kring musikbranschen kan nomineras till priset, vinnaren utses i en omröstning som är öppen för alla Örebroare. Prissumman består av ett stipendium och en minnesgåva i form av …”
I utformningen av priset, och den exakta formuleringen ska örebroarna självklart vara med redan från början, exempelvis via www.orebro.se
Förslag till Kultur- och medborgarnämnden
Att ge förvaltningen i uppdrag att utreda frågan och börja jobba med idéer och förslag till ett sådant pris.
Att ärendet tas till beredning
I diskussionen fördes några synpunkter fram av Mikael Horvath från miljöpartiet: Gynnar verkligen pris kreativ utveckling – eller bidrar de mest till att uppmuntra de som redan lyckats? (Bra fråga, tycker jag. Men uppmuntran är inte heller fel…) Är artisternas uppgift att marknadsföra Örebro? (Nja, inte i första hand – men jag tycker att det är rimligt att vända på det – visst borde Örebro uppmärksamma och uppmuntra de som gör det; det är ju bra för Örebro!). Allmänheten borde delta ordentligt i hela processen (denna synpunkt var ett av skälen till formuleringarna om detta ovan). Mikael förde också fram tanken på att man i högre grad (genom ett särskilt pris?) borde uppmärksamma de som inspirerar andra kulturutövare.
Zargam missbrukar sin position
Idag berättar NA (än en gång) att miljöpartiets Zargam Asadi är beredd att överge majoriteten med (s) och (v) om han inte får igenom ytterligare förslag. Lyckligtvis är folkpartiets Staffan Werme tydlig i att han inte är intresserad av att samarbeta med miljöpartiet så kanske kan vi få ordning och reda i styret av kommunen även denna gång. Men det är några saker jag inte förstår:
1. Om Zargam Asadi har fler önskemål om sådant som ska göras i budgeten för 2006, varför berättar han inte det när majoritetspartierna sitter och förhandlar? Är det verkligen genom uttalanden i media man styr en kommun?
2. Är miljöpartisterna medvetna om hur nära det var att de inte alls fick något inflytande? Om inte ett antal örebroare flyttat inför valet 2002 hade socialdemokraterna haft ett mandat till (vi gick nämligen framåt i röstetal och borde fått ett till) och då hade vi regerat tillsammans med endast vänstern.
3. Tror Zargam och miljöpartiet att deras väljare vill att de ska stödja exempelvis en moderat miljöpolitik eller folkpartiets inställning när det gäller utförsäljningar och liknande? I själva verket visar ju alla mätningar att miljöpartiets väljare 2002 ansåg att en röst på (mp) var en röst på en ”vänstermajoritet”.
4. Hur mycket makt ska en person, med ett litet väljarstöd, egentligen ha?
Sedan tillkommer frågor om varför det är en bra idé att slösa pengar på lägre taxor på bussarna och i kulturskolan när vi i själva verket skulle behöva mer pengar för att höja kvaliteten där och i andra verksamheter. Men det får jag återkomma till…